Ehrlemarken

brothers1webbrothers2webbrothers3webbrothers4webengstromcarlkarinzornhotelchevillon1Carl-Larsson-The-Bridge-in-GrezI was there too.

Brothers in Grez

Scary fraternal comic made for the AltCom festival anthology No borders 2012. I drew this one while visiting my cat Emelie Röndahl during her recidency at the old colony for scandinavian impressionists in Hotel Chevillon in Grez sur Loing near Paris last summer. Strindberg and Zorn were there of course. But most importantly, it’s the place where Carl and Karin Larsson met – the couple that has created the pure image of swedish class, family and home. Here’s a letter from Carl to Karin when she for a brief period during their engagement was taking painting classes in Paris 30 km away (in swedish only):

22 nov 1882
Kära vännen min! Fy tusan hvad det är dystert! Jag är i bistert lynne och fasligt otreflig för mina bordsgrannar. Arg som jag är kan jag ej dölja mig under antagen mask. Käraste tös, min innerligt älskade flicka. Du har just ställt till åt en gammal kall och erfaren man som jag! Ja min kärlek är så gränslös, och nu så förtviflad, att den gör mig galen: jag vill rifva ner flygfän ur luften, jag vill fara hyggliga menniskor i strupen, jag är i förlägenhet huruvida jag skall klappa eller sparka Guignol som viftar här vid min sida (nej, den stackarn har ju också blifvit kär på gamla dar och lär äfven han vara älskad tillbaka efter hvad gumman Laurent påstår). Igår qväll hade jag ingen ro: jag rusade kring alla backar, ner kring alla ängder der jag ursinnigt plaskade med mina sabbaner i den vattensjuka marken. Jag inbillade mig att Du hörde mig ifall jag talade högt; och så språkade jag den mest rörande erotik till “min egen tattarunge”. Nej, jag tror jag rusar ut och kör hufvudet mot en sten, jag är icke längre klok. Detta är bestämt ett kärleksbref – det kan ej hjelpas. Hur jag spjärnar emot lär jag väl ändock i grunden vara lik andra menniskor. Nu skall jag emmelertid söka måla och så illa som möjligt för att afleda min kärlekskrankhet. – Jag hade bref från Lundberg deri jag får veta Ni varit på teatern tillsammans – jag är rädd för att jag skulle kunna våldföra mig på den beskedliga karlen: fördömelse! Elände! Javisst är jag svartsjuk till råga på allt – jag är det på alla som ser Dig och på den Du ser på. Åh, himmelske Fader, hvarför har Du låtit den söta flickan komma i min väg! Ja, i döden är jag Din – i “tid och evighet” och det är så sannt – sannare än tillvaron – lika förfärligt, som det är ljuft. Skrif, för Guds skull, skrif! Allrakärestan min! “Calmez-vous!” Men det är icke så lätt då det är omöjligt. Jag har en eld i min själ – den vore fnöske för avgrunden om ej Du vore. Du rena engel! Min!
Din Carl.

(Karin! Karin! Karin! Min engel! : brevväxlingen mellan Karin och Carl Larsson av Per I. Gedin, 2013)